Soitimella, öljyväri
Olen lähdössä kevätaamuna Nämpnäsin Öskataniin, kun huomaan tienvarren taimettuneella pellolla useamman soidintavan teerikukon. Uuden soidinpaikan löytäminen on aina hienoa, mutta tässä soitimessa on jotain erityistä tunnelmaa, mikä erottaa paikan peltojen, sorakuoppien, soiden ja kallioiden soitimista. Kukot liikkuvat havupuiden ja -pensaiden lomassa, joiden varjoissa lumikinokset vielä viipyvät. Pakkasyön jälkeen mättäiden varjoissa on myös kuuraa, joka heijastaa taivaan sinisiä sävyjä. Soidin on hyvässä vireessä, eivätkä linnut säikähdä, vaikka pysähdyn autolla viereen. Avaan ikkunan ja maalaan maisemaa lintuineen akvarelliväreillä. Myöhemmin teen soitimesta öljyvärityön akvarellin ja vanhempien teeriluonnosten avulla.

På spelplatsen, olja
En vårmorgon på väg ut till Öskatan i Nämpnäs upptäcker jag ett gäng spelande orrar på en igenvuxen åker vid vägen. Det är alltid fint att hitta en ny orrspelsplats, men här finns en speciell stämning som skiljer den från andra åker-, grustags-, myr-, och bergsspelplatser. Tupparna rör sig inne bland barrträden och buskarna, i vilkas skuggor snötäcket dröjer sig kvar. Efter senaste frostnatt finns det också rimfrost som reflekterar himlens blå i tuvornas skuggor. Spelet är i full gång, så fåglarna blir inte rädda fast jag stannar bilen. Jag kan öppna fönstret och måla en akvarell av landskapet med fåglarna. Senare gör jag oljemålningen på basen av akvarellen med hjälp av några äldre orrskisser.